Jag får ett telefonsamtal från vår kontakt i södra Hebron (Southern Hebron Hills). Han berättar om att bosättaraktiviteten har ökat och att de har trakasserat en liten by. Människorna där bor i tält, eftersom de inte får lov att bygga hus. Dessa människor saknar el, rinnande vatten och är totalt omringade av bosättningar och israeliska motorvägar. Detta har gjort att deras betesmarker har minskat till ingenting. Vi bestämmer oss för att åka dit och sova över.
De tar emot oss och ger oss sina bästa sovplatser. De har så få medel och de är så givmilda med det. Tidigt nästa morgon (kl.4) går vi upp för att följa fårahedrarna till deras betesmarker och vattenkällor.
När vi närmar oss vattenkällan ser vi två soldater närma sig snabbt. De ser arga ut och säger till mig att sluta ta bilder.
Fårahedrarna lämnar platsen snabbt, men vi får instruktioner att stanna. Jag frågar soldaten
– Vad som är problemet?
– Du säger, han bryskt.
– Är inte detta deras marker? Frågar jag.
– Nej detta är en militärzon och de har inte rätt att vara här, säger soldaten.
– Skulle jag kunna se beslutet som styrker detta? frågar jag.
– Bosättarna har det, svara soldaten irriterat.
Efter cirka 15 minuter får vi lämna platsen, men innan de försvinner säger en av soldaterna
– Ta inte det personligt.
Det är inte personligt att militären står rakt upp och ner och hotar människor, för bakom masken är det säkert goda individer som vill alla väl.
BS !!!!
Hej Hej,
Satt just och såg ett inslag om detta på Aktuellt, men din skildring kändes närmare och verkligare. Gjorde mig glad att läsa att beduinerna är så gästvänliga trots små medel, ger mig hopp om livet!
Hoppas du tar hand om dig!
Annelie